Gabbys

Flickan skrattar
flickan ler
flickan gråter när ingen ser.

Det brukar ju stämma in på mig. Har lätt för att bli berörd och ta åt mig, att gråta.
Men nu försöker jag att gråta för att få ut min sorg och börja på nytt men ja kan inte få ut en enda tår.

Jag kanske har för mycket att tänka på just nu så ja inte hinner känner efter hur ja mår eller om de kanske e  min favorit musik som spelar ifrån högtalarna som försöker döva smärtan men konstig känsla iallafall.
Jag är så glad att ja har dig vid min sida i vått o torrt vet ej vad jag skulle gjort utan dig antagligen inte varit här iallfall.

F*n va ja saknar dig varje dag och varje minut, varför lämnade du mig utan att ge mig en enda förklaring. 11 år som bortblåst. Du var som en bror för mig, du förstår inte hur ont det gör i mitt hjärta varje morgon när jag vaknar och veta att ja inte har dig i min närhet längre.

Mitt liv kommer aldrig bli sig likt igen och jag kommer aldrig le enda inne ifrån hjärtat förrän du är tillbaka i mitt liv igen.

Du var den som kunde få mig att skratta då ingen annan lyckades.
Du var den som kunde få mig arg och samtidigt kunde jag vara ärlig och du kunde ta emot mina åsikter
Du var den som gjort mig mest orolig.
Du levde farligt men det hände alltid ngt får man ju säga, hade aldrig tråkigt me dig, även om ja ibland var rädd att vi skulle råka riktigt illa ut, men hade det hänt hade ja iallfall fått vara på ett fridfullt ställe med en person som jag älskar från mitt innersta hjärta.
Jag har alltid kunnat vara så avslappnad i din närvaro och kunnat vara mig själv.
Vi har kunnat prata om exakt allting, inge tabu där inte.
Jag gråter mig till sömns inombords då du inte finns vid min sida.
Jag har alltid sagt det att ingen kille ska få sära på oss, får man mig så får man dig på köpet och det har alltid gått bra. Varför lämnar du mig nu för en tjej som de " inte kommer hålla me".
Jätte besviken men jag kan inte bortse ifrån att ja älskar dig efter som du var och är min bästa vän.

Satt och kolla igenom gamla bilder häromdan och det finns massa bilder på oss där vi skrattar och har riktigt roligt, du var en riktigt äkta vän.

Glömmer aldrig gången då vi körde till S. Sandby trodde inte att vi skulle komma levande hem men skoj hade vi iallafall.

Du var den första jag kände ångest ifrån att skiljas ifrån då ja skulle till USA. Du var den sista jag träffade innan jag skulle till åka så att minnet skulle vara färskt.

Hade det brunnit i ett hus hade jag sprungit in igen för att hämta ut dig.
Som jag grät då du låg på sjukhus och jag inte kunde va hemma och ge dig en kram och en bukett rosor.

Varför varför varför, vi som har gått igenom så mycket tillsammans.

Finns ingen som dig, älskar dig nu och föralltid!!


Ni behöver inte läsa enda hit, men ser ni detta så antar jag att ni redan har läst allt, men jag måste bara få ut mina tankar för saknaden av min bästa vän är obeskrivlig.

Kom tillbaka till mig, innan det är försent,

pussssssss

Hjälp!!

Kommit till en återvändsgränd i mitt liv. Jag vet inte hur ja ska ta mig ur detta.

Jag som person är en väldigt social, utåtriktad och glad person. Att knyta nya vänskapsband eller att ställa upp för mina vänner är inga problem. Det är vardagsmat för mig.

Det finns dom som frågar "varför är du alltid så glad" och vad är det som är så roligt.

Det folk inte förstår är att det är jag som person jag är en väldigt glad person på jobb och vill alla väl. Ibland kan jag väl glömma bort mig själv lite.

Det dom flesta inte vet om är att jag bakom denna glada personen alltså på insidan av skalet, är en väldigt rädd,osäker,ledsen,sårad,förkrossad och förvirrad tjej.

Jag är en person som ofta lyssnar på mina vänner och ger råd och tips men mina egna tankar och problem håller jag ofta för mig själv, vilket till slut leder till att jag exploderar som nu.

Saken är att jag har väldigt svårt att lita på någon människa i Världen. Ifall jag har blivit sårad svar ja. är det därför. kanske ja kanske nej.
Jag kanske har svårt att släppa någon mig för nära in på livet. Varje gång jag gjort det har dom försvunnit lika snabbt igen.

Dom känslorna och tankarna som jag går och har inom mig kan ingen någonsin förstå eller hjälpa mig med.

Det är jag som varje morgon vaknar upp med dödsångest och tänker *suck* ännu en dag i livet igen. Vill bara lägga mig ner och inte vakna upp igen.
Det är jag som tar mig igenom en vardag med bråk och skrik och få höra en hel del negativa saker om mig. Visst jag är inte Världens bästa men jag försöker ändå hjälpa mina nära och kära så gott ja kan och vilja få dom till att må bra. nej tippa på tå och hoppas att man inte säger ngt fel.
Cyklar iväg till jobbet och möts av blandade känslor. både positiva och negativa.
cyklar hem, sätter mig i min ensamhet och väntar på att sambon ska komma hem. går och lägger mig och sista tankarna innan jag somnar går är " hoppas att jag inte vaknar upp igen" hoppas mitt hjärta stannar inatt.
Sedan tänker jag, undrar vem som verkligen hade brytt sig om mig oh fällt en tår över min bortgång, undra vem som hade tagit sig tid att komma på min begravning. Kan ni inte vakna upp innan det är försent tänker jag.Innan jag gör ngt dumt för att få se era reaktioner och slippa ångesttankarna.

Varje gång jag sätter mig i en bil så tänker jag hoppas att jag inte kommer hem igen. Varje vaken minut går åt till att tänka på hur det mest smärtfria sättet är att ta sina sista andetag på detta jordelivet.

Detta har pågått i många år. Började redan då man kom in i puberteten och tänkte att detta är bara en övergångsfas de kommer att gå över. Men det gjorde det inte och detta är ju inget som man vill ta upp med sina föräldrar då man är 13 år precis.

Jag har väl gjort försök till att avsluta det men alltid avslutat det i tid, då jag varit för feg.Men vet inte vad jag ska göra längre. kan inte få dessa tankarna ur huvudet. Det hjälper inte heller av att de hela tiden dör ifrån unga vänner runt omkring en och dom vännerna som man trodde stod en nära bara försvinner ifrån ens sida.
Jag känner mig så extremt ensam. Jag vet att jag har en del nära vänner. Jenny jag vet att du finns där i vått och torrt och även du Linda och anna men tyvärr så kan ni inte få bort mina tankar.

Obeskrivlig smärta och längtan och saknad av dig. Du lämnade en extrem tomhet. Du gav mig ingen förklaring. Det är väl det mista ja kan få efter så många år tillsammans. Då säger ni säkert. skit i han. det finns miljoner till. Nej de finns det inte. Det finns bara en av honom och det är han. Han går inte att ersätta. Kom tillbaka till mig. Vi hade så roligt. Vi kunde skratta tillsammans, gråta tillsammans och prata om exakt allting. ingen Tabu på ngt där inte.

Jag har mist så många som ja verkligen håller kär. Hur ska ja kunna bara glömma och gå vidare.

Jag funderar på att knäcka mitt simkort som jag har haft sedan jag var 12-13 år. alla minnen. alla år, alla nummer. allt finns där. radera allt på internet. Flytta från Sverige och bara börja om mitt liv på helt ny kula. Med helt nya vänner och aldrig behöva gråta över min ensamhet igen.

Man säger. Människor kommer och går i livet. Det är sant. vissa kommer förbi i ens liv och vissa stannar livet ut.

Mitt liv var inte planerat att bli så här men nu måste jag göra ngt åt det. ska jag börja gå på kbt behandlingar, ska ja fly mina problem helt och lämna Svérige bakom mig, ,men eftersom jag har min familj här så tvingas jag återkomma och återuppleva alla minnen och smärtan på nytt.

Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Kan inte besluta mig för vad som är rätt.

I mitt horoskop så står det att i mars så kommer jag att säga upp mig på jobb eller göra slut i förhållandet jag är i. I oktober står det att jag och en bekant kommer att få känslor för varandra. vem kan det vara. Jag hoppas att det är du. Men jag ska inte ge mig själv hopp för det är för bra för att vara sant.

Nu kommer sambon hem och mitt ångestdrabbade liv fortsätter.

Ni som har läst enda ner, tack för att ni bryr er. men jag kände att jag behövde skriva av mig och få ut min ilska och mina innersta tankar.

Älskar er, jenny, anna, linda!!!

puss............