Gabbys

Please kill me! l hate this, l hate this.....everyone is having a baby and is happy in this fucking country. l cant take it anymore l just want to move away, but its so fucking hard to just find a school. l have been looking and searching after schools for 3 years, and then finally l get in to the school but then l dont get any internship, l search 146 internship but l got nada. Now l´m looking for a school in US, then there is so much information on every homepages of the schools so l cant find any information.gahh hates it. l know my spelling is bad right now, but l dont care because l´m fucking angry and no one can ever heöp me. stupid people.



Goodbye!!!!

Yes all my friends, Especially my lovely sisters(muuhaha) and of course My one and only Jenny :))

You maybe never thought l would say this but guess what, l´m happy and this time l´m truely happy.

l cant stop smiling you make me so happy. l cant describe it, everything just feels so totally right with you.Where have you been all my life, l start to wonder :)

l´m blessed with the best people in the world. My friends are the finest. l have maaannny friends, but l only love a few, and the most important l only open up for a few.

You might say you know me but you don´t really know me. l´m not always the happy girl you see on the outside, l´m so much more. 

Yes l´m a happy girl. I laugh and joke a lot especially at work.

My Co-workers use to say that l´m always happy and then they are fast to ask what´s wrong if l had a bad day :)
You also think that l´m a bully, that l´m always a (good) girl but that´s so not me.
You always get so suprised when l´m telling you that l´m a shy girl.You laugh and said it can not be. You are always an social person who talk to everyone. Its true, but l´m also shy in the beginning :)

l use to say to you that l´m one person at work an another in my privat life, you never believe me but when you get a chance to hang out with me outside work you all get suprised.

I got so glad when you told me " You are not like you are at work,now l see a whole new side of you. You are a good person, l can really sit down and talk to you"

"Surprising"

I´m acctually a  nice girl in my private life, l don´t have long to laugh and l love to enjoy my friends and make them laugh as well. If l want to l can also be a totally crazy impulsive girl and d what l feel doing. I´m not afraid to be honest either.

It´s hard to explaine me, you gotta see and experience me to see who l´m really are, haha....

So people out there dont judge and put people in to folders that fast, get to know them instead, Just say Hey, who are you can open up for a new friendship. Swedish people are to afraid to let people in.

You only live once and you need to take care of that once.

Like l said so many people are saying ohh l wanted to see that country,, ohh l wanted to educate me in that ohh l want a lige like them...so what are you waiting for stop look dream and look at the pictures, explore the pictures instead and remember how fun you had at that picture :)

Love you all....Especially You!! <3

puss och kram!!

Jag mår dåligt, är sjuk och inte ens då får man vara ifred. Varför är man så egoistisk som människa? Varför vill man inte att andra ska få må bra.

Ola säger då:
"Man skall ändå ej klaga, blir bjuden på nylagad mat varje dag, städning(ibland), diskning etc. Kan man ha det bättre? Nej tror inte det.

Frågan jag då ställer mig är att fine, han gör vissa saker i hemmet, men ska man behöva utstå hårda sårande ord bara för det och t.om. bli tillslagen för att han gör ovanstående. Ska man behöva leva med att alltid må så här dåligt då han inte ser hur mycket han sårar mig utan han säger bara att man inte kan ha det bättre.

Jag är trött på att han får sådana utbrott, jobbigt att aldrig kunna veta när det slår om, som nu när jag har varit sjuk och varit hemma ifrån jobb då jag har mått väldigt dåligt och han kommer hem mitt i natten och väcker mig genom att skrika på mig för att jag inte satt in 2 glas i diskmaskinen. Är det normalt beteende?

Jag är så trött på det.....Snälla, ge mig styrka!

Dessutom vart finns Robitussin när jag behöver det :(((  Varför måste det vara olagligt i Sverige:((







Jag flyttar nästa vecka, ska bli så skönt!!

pussss

Hey,

l´m back again :)

If you use to read my blogg then you also know that l only use to write when l´m sad or deppressed but...
Now l would love to change that and also try to write when l´m happy :)

If you know me then you probably already know that l´m (always) a happy girl and l love to make people laugh, and do you know what. in 9 of 10 times l use to get someone to laugh...good or what :PPP

l Know my sisters is reading my blogg a lot so l just want to say to you my sisters, Therese and Charlotte that you are the best sisters in the World. l would never be the person lm today if it wasn´t for you two.

Therese, if l wouldn´t look up to you l would never have gone to the states to be an aupair like you did.
It was my best year ever and l was so totally happy l can´t even describe it, for the first time in my life l felt like a whole person. l felt like a fit in.
I had the best friends, we had so much fun together.lucky me l use to hang out with some Swedish friends that l still keep in touch with, some more then others and even you Linda. From the first moment that l met you l knew you where a keeper :) We spent one year in US togeteher but seperately.
You lived in Boston and l lived in NY. We spoke every day over the phone and l was so scared to get a call from you because of you crazy girl and the police was not getting along to well., l though u should be sent back home to Sweden hahaha, but lucky u stayed and we tried to meet eachother so often we could, u came to NY to visit me and l came to Boston to Visit you and we always had so much fun...l was laughing so much so l cried.

Then we went on the last trip together and l wouldn´t pick any other to do my last trip with. We say San Fransisco, LA, Venice beach, Beverly hills, hollywood, Las Vegas etc and even flew over Grand Canyon cause we overslept and miss the bus, but look at the bright side, if we should take the bus we wouldn´t have time to party all night long and we would never have met Basil and his friends, l think lm dying hahahhahahah...Bassiiillll....He was sick.
Then we even flew back to Sweden together and now we have been neighbors for years and we are hanging out so little, shame on us, most me a guess :)
Now my lovely best friend you are getting married this summer with the best guy ever, l couldn´t wish you any better guy for you you are like bill and bull. You deserv to be happy so much and l can see how much you love eachother, its like you meet eachother yesterday, just so you know l´m going to cry on your wedding :)

Then we have you Charlotte, you never went to the states like an aupair, you would call home and cry after a week and want to go home. l´m not telling you that to be mean but you know what l mean, you are not like me. l´m crazy and do totally crazy things and want to explore, you are more down to earth and love to be close to our family. l´m glad that l have you that close to me, because when l needed help and l didnt want to tell mum and dad l could always count on you. Even if l sometimes can be crazy over that you care so much for me, you want to know exactly where i´m all the time and call and text me then l know you only do that cause you love me, cause you are my totally best friend.

l know that you would be crazy inside you and worried for me if l moved to the states, but you need to let me go a little, you have a baby coming that you need to take care of and l promise you, l will be fine. l can take care of myself and if l miss you or you miss me, l´m only a phonecall away, just pick of the phone and say l miss you and l will respond l miss you to and no l´m not walking alone in the middle of the night l promise :)

Then we have you Jenny, my other half, l could write for hours about you because you use to say there is no one like you but its really true about you. No one is like you. You have been there in every way in good and in bads. l cant describe enough how much that means to me. Which friend wake her firend up to say that we celebrate my name today.

Then you also know that l´m a fighter and l never quite before l got what l want, Now l want to reach my dream so l´m going to search for a vet tech education on a community college in the United States of America. If l get in to the school i´m moving to US in March next year.
The education is about 1 year and 3 month, but then my plan is to stay in the US, l need to follow my heart and my heart and happiness belongs to the States.

Until March next year l need to continue my living here so my plans right now is to finish my school and then be studying a lot so l can get a good grade on my final test in August. cross the fingers :)

Then l got a wake up call today when a gym instructor arrived at work with a machine that can measure your body fat in %, your BMI and who much you need to loose. l was overweight :) a women should have a BMI between 19-25. l had 26.1 so l need to loose 8,9kg. It takes 5 week so that is my next goal.l need to train the condition for my asthma and then l need to get stronger in my back and then loose weight so l´m fit for fight when we will arrive in Miami in June.
l maybe not have told you all but l´m on vacation in America from 16 june- 18 july. 3 weeks in Miami and 1 week in NYC. We are going to have so much fun and l will meet up with my hostfamily in NYC :)) l miss my kids :)
Then l  will be going to my best friends bachelorette party and wedding. l will also fix a lot in my new apartment so im gonna be a really busy women :)

Here is the paper from the body fat machine,







Then Sweety-poo l got your message and l miss you damn much as well!

l´ll be there!

Why am l so stupid?

Why do l always hurt the people that loves me and only want me well.
l only want you to trust me, but over and over again l just let you down.
It´s now time for me to pay. l need to learn a lesson, and the big lesson is that l just lost you.
The one and only in my life is now gone and its all my fault.

l´m heartbroken and l know that l broke your heart as well. l just want everything to be a dream or if l could turn back the time, but unfortunaly its not possible so done is done and l need to learn to live with it.

You are such an amazing person, l´ve never met someone like you. You are really special for me, and l know you are my one in life, thats what´s hurting me the most, That l really find my one and l just let you go.

You put a smile on my face, you show me how much you really care, you gave me a warm feeling that l´m someone to count on and not worthless, you took the time to get to know me even if l´m not that easy to be around all the time. You really meant the world to me.

l keep loosing the people l love what´s wrong with me? Why do l need to push everyone away. Why can´t l only oppen my heart and let people in, just give them a chance. Only once!!

This Time l was really ready to try to open my heart for you and really give you a chance, but now its to late, its just to start all over again.

kisses!!

Trött och sliten efter jobb drar man sig bort till olas kompis för att få följe hem. Vi stannar till på vägen för att handla. sätter allt det tunga i cykelkorgen. Eftersom det är min cykel så leder jag cykeln bredvid ola när han går, då han inte vill ta cykeln för den är för tung utan klagar på att hans lilla påse med några tröjor, bröd och en liten godispåse ligger. Jag frågar ola efter halva vägen om han kan tänka sig att le cykeln bredvid sin flickvän som då skulle vara jag. Då tar han cykeln och cyklar iväg. stannar inte på vägen och vänder sig om för att se att jag är med utan bara cyklar hela vägen hem. Så för att sammanfatta, man är snäll och går och möter sin "så kallade pojkvän" för att få följe hem, så fort han får chansen så tar han bara cykeln och bara cyklar iväg utan att vända sig om. När jag kommer hem så är min baklampa tom inte släckt, för han visste inte hur man stängde av lampan på knappen där bak. Är det här en kille man vill leva med, som alltid försöker få den lätta påsen och som lägger över hela bördan på mig, som är tjejen i förhållandet. Jag är såååå fruktansvärt arg......Jag är såååå trött på att bara få höra att jag är en idiot, jag är långsam jag är det det det....Det är så j*vla jobbigt att hålla allt detta inom sig och bara känna att är jag värd all denna skiten, svar nej. jag ska här ifrån och det är en sak som är säker. På ett eller annat sätt...

önska mig lycka till om jag lyckas eller inte!

Det är jobbigt att bära bördan själv. Jag vill ha fint i lägenheten och plockar undan, slutar med att vi blir ovänner då han har mer klädutrymme än mig och dessutom förstört mina skor, blir sur och slår igen garderobsdörren, då får han frispel rusar upp slår till mig och slänger mig in i garderobsdörren och skriker slyna och att jag ska dra och att jag bara har skräpkläder. Han säger det varför köper du inte en tröja för 2000kr istället för massa kläder, han kan inte riktigt förstå att man normalt inte gör så som tjej...Han försöker även tala illa om min familj för att han ska kunna trycka ner mig ända ner till golvet, men tyvärr så går det inte för nr.1 jag är stark...jag reser mig gång på gång och nummer 2 så har jag Världens bästa familj så det hjälper inte att säga att min familj tycker illa om mig för jag vet att dom älskar mig.

Efter en stund kommer han och ska krama mig och säga förlåt men det går inte att förlåta orden han säger....jag vet att när det verkligen smäller till och jag tar mina saker och drar så kommer han sakna mig gråta och säga kom tillbaka men tyvärr då är det försent...detta förhållandet kommer aldrig hålla....det är bara att hålla ut ett litet tag till...

Hans förlust inte min!!!!

Jag faller med stormsteg, marken under mina fötter börjar sakta men säkert försvinna. Vem är jag?Vad vill jag?

Den Gabriella som jag en gång var finns inte mer, jag har tappat mig själv på vägen...vet inte om jag ska skratta eller gråta, jag vill ju bara skratta men tårarna dom rinner ändå längs mina kinder...tusan,jag har ju sagt sluta till dom. 

Jag måste finna vägen tillbaka till den jag är...jag och en arbetskollega satt och pratade igår och det samtalet fick mig verkligen till att vakna upp, rejält....vad är det jag sysslar med...Hur kan jag tillåta mig själv att må så här att få höra sådana ord men ändå stanna...är jag inte värd mer, jo klart jag är men jag måste bara ta mig tillbaka dit där jag en gång trodde på det...Även om vägen dit är kämpig och jag kommer stötta på så mycket nytt så tänker jag antingen kan man rymma ifrån det eller lära av det. Visst det är enkelt att bara blunda för sanningen och inte göra ngt, fine man mår dåligt på insidan men då slipper omgivningen se det...eller kan man ta tag i problemet och må dåligt för att sen komma tillbaka och bli lycklig igen. Innan har man tänkt men ja de blir bättre det blir bättre men nej, i hans ögon så betyder jag ingenting...även om han säger att han älskar mig och att jag betyder allt för honom så är det lätt att säga men dom  hårda orden han säger 90% oftare än jag älskar dig sätter sig som djupare sår och blir mer och mer infekterat för varje gång...Jag orkar inte längre gå med klumpen i magen och tänka när kommer han att explodera, jag klarar inte längre att känna att mitt självförtroende är nere på 0 vilket medför att jag söker uppmärksamhet och bekräftelse ifrån min omgivning och när jag inte får det jag vill ha så blir jag sur och skäller ut min omgivning. Varför skulle dom inte bli ledsna om jag själv blir ledsen av orden.
Jag klarar inte av att varje gång jag hör honom säga att jag är värdelös så får jag så ont i hjärtat och kan inte andas, jag känner bara sådant hat,jag vill bara ge igen men jag hindras av att jag inte vill sjunka till hans nivå...

Även om man förlorar mycket på vägen så kommer jag alltid ha mina vänner och min familj som omger mig med kärlek...

F*n Joel, vart är du när man verkligen behövt dig.. dina samtal hjälpte mig alltid, dina kramar som sa det kommer ordna sig, jag finns här eller bara din roliga humor, du fick en verkligen på andra tankar...varför Joel...kan inte fatta att det är sant men du gjorde mig så lycklig...kom tillbaka...

Älskar dig!!

Jag vet att jag inte är den lättaste att leva med eller att ha omkring sig. Ni som känner mig vet att jag alltid är ärlig och säger vad jag tycker, ibland kan det ibland komma ut på lite fel sätt och kan misstolkas som att jag är sur, men jag vill bara säga till dom som verkligen bryr sig om mig och alltid finns där för mig att jag älskar er.

Jag vet verkligen vem som är mina riktiga vänner och ni gör mig så glad, visst vissa tankar kan ni aldrig ta ifrån mig men den senatse tiden har verkligen fått mig till att öppna upp ögonen...

Jag vill därför skänka en extra tanke till

Jonas, Leminh,Linda, Eddie, Daniel och lotta ni har verkligen dragits bort för tidigt...ni hade så mycket mer att uppleva....

Varför och åter varför?

Ni får en iallafall till att stanna upp och tänka, nej jag måste ta tag i detta och inte ta ngt för givet...

Därför vill jag säga att ni som känner mig vet att jag inte menar ngt illa och att jag innerst inne älskar er mest i Världen, bara det att jag inte alltid visar det på bästa sätt....

Jag har svårt att visa känslor, jag har svårt för kramar, jag har svårt för närkontakt med människor jag inte känner, inte alla som förstår det men ni gör och jag älskar er också!!!

Glöm aldrig att ta hand om nära och kära.....

Pusssss

Hej allesammans,

Nu har jag fått nog. Jag vet att jag skulle reagerat tidigare men när han som så kallat ska vara min pojkvän säger till mig 2 ggr under kvällens gång att jag varnar bara dig håll dig borta ifrån mig, du har snart nått min gräns, jag kommer slå dig totalt sönder. Jag ska döda dig, hatar dig din jävla idiotunge. bara passa dig. håll dig borta från mig så jag inte slår dig riktigt hårt.

Dom orden kändes. Jag insåg det att jag inte duger åt någon. Jag kan ännu inte förstå menningen med livet men som jag ser det så fick det mig verkligen att öppna ögonen.

Jag är en känslig person men det är jag take it or leave it. Jag klarar mig utan dom som inte kan ta det. Den enda jag saknar i mitt liv som skulle gjort mig så glad om han bara gav mig en kram är du Joel. Saknar dig så himla mycket...du anar inte. Livet är inte och kommer aldrig att bli sig likt efter att du lämnade mig och utan att ge mig en förklaring.

Visst jag är glad, visst jag skrattar,ler och skämtar men dom som känt mig hela livet vet att sedan den dagen då du lämnade min sida så är jag inte lyckligt glad längre.

Jag vet att det finns som är avundsjuka eller bara vill ha uppmärksamhet men då jävlas ni med fel person för även om jag är en känslig person så är jag en stark person som alltid reser mig igen. Efter regn kommer solsken och jag kommer aldrig ge upp.

Jag vet att innan min sista dag är kommen så ska ja få känna att jag är värd någonting för någon om jag inte hinner göra det så är det synd men då vet jag att jag var på fel plats från första början.

Dags att ta tag i mitt liv innan det är försent. Första steget är taget idag. Nu ska jag verkligen bli en helt ny människa.

"Ingen kan göra allt, men alla kan göra ngt"

   Även dom små orden har så stor betydelse och jag vet att from idag så kommer det bara bli bättre och bättre...

Jag vet och jag måste ha hoppet för att verkligen lyckas att det finns någon där ute som kan behandla mig med respekt och inte bara köra över mig och mina känslor.

Min drömkille är en lagom lång,solbränd göteborgare me stubbigt hår, som kommer åkande på en motorcykel och tar av sig hjälmen och ryster med håret och ger sitt finaste leende. Sen när han börjar prata med sin fina göteborgska så smälter man. Han gärna även vara lite äldre och en mogen man. Ha ett bra jobb. vara en romantiker, han behöver inte komma med blommor varje dag men han får gärna ge mig komplimanger och berätta hur fin jag är och hur mycket han verkligen tycker om mig för den jag är. + i kanten är det ju om han dessutom är bra på att massera och inte har långt till skratt, ingen sur kille. Han ska även älska sex och gärna ha det varje dag. Det är väl en del av min drömkille. Finns han där ute någonstas, tror ni eller är det för bra för att vara sant?

Älskar dom som förtjänar det som vanligt.

En extra puss vill jag skicka till min systerdotter Felicia och en extra stor puss och en bamsekram vill jag skicka till min lilla guldklimp Elias som verkligen förgyller mina dagar och gör att man kämpar lite extra med sitt besvärliga liv.

Love yaaa!!!

Varfö och åter varför tvingar du där uppe mig att må så här dåligt. Kan känslan bara försvinna. Denna veckan har jag fått klarhet i så många saker som jag har funderat på ett tag. Tack för din och din ärlighet. Är dock besviken på dig, ja just dig som svek mig. Trodde inte vänner gjorde så mot varandra men jag hade tydligen fel och inte lite fel heller. Hur du av alla kan göra de kan jag inte förstå.
Klaga inte på andra om du är likadan själv.

Nej nu börjar ett helt nytt liv utan någon av er i mitt nya liv.


Ha det bra ni som vanligt förtjänar det för det är ju inte alla som gör det längre.

Hejdå!

Det är dags att ta nästa steg i livet och tyvärr utan dig.. Jag försöker skratta, jag försöker få det bra mellan oss.
 Jag verkligen försöker för att vi ska ha det bra.

Försöker,försöker,försöker. Jag försöker verkligen för att jag vi ska kunna leva livet ut tillsammans men jag orkar inte kämpa ensam längre. 

Varför är det bara jag som ska kämpa för detta förhållandet. Hur länge ska jag orkar, hur mycket skit ska jag behöva ta. Jag kommer aldrig bli tillräckligt perfekt för dig. Jag är inte den personen du vill att jag skall vara och du kan aldrig ändra mig till någon jag inte är.

Jag kan inte må så här längre, min biologiska klocka springer iväg. Jag har t.om glömt hur det känns att vara lycklig. Vad är lycka?
Jag vill inte leva med dig i 40 år till och varje dag behöva säga men snälla va inte så sur varje dag. Du kan väl vara lite glad. Jag har aldrig träffat en kille med en sådan kort stubin eller som säger sådana ord eller skriker så till en tjej, tex. när den tjejen är din egen flickvän som alltid ger dig en kram och verkligen försöker göra allt för att bara få vara lycklig och glad. 

Dina ord "Jag älskar dig" betyder inte längre något för mig då du alltid närmar dig som att du ska slå till mig när du blir sur.

Du bryr dig verkligen inte. Du har ingen respekt för andras saker, du bara kör fram som ett ånglok.....
Jag vet jag måste ta mig ur denna onda cirkeln och det är nu.

Jag vill ju verkligen att det här skall fungera men får väl inse att detta förhållandet inte är hälsosamt för varken dig eller mig och att du aldrig kommer kunna göra mig lycklig.

Vi har fastnat och står still och stampar på samma ställe hela tiden. vi kommer aldrig komma vidare härifrån.

Varje gång du blir så arg och varje gång du säger lika elaka ord som får mig att må så dåligt så känner jag innerst inne mitt hjärta hur det verkligen sticker i mitt hjärta. känns som mitt hjärta ska varje gång, jag önskar verkligen att mitt hjärta slutar slå så jag kan slippa må så här och få vara på en fridfull plats där man blir behandlad med respekt.
Jag kan inte leva med dig, du får mina ångestkänslor att bli så mycket starkare, visst tankarna finns där alltid men när jag inte träffar dig är dom inte lika starka.

Varför kan inte alla leva efter "att man ska behandla som man själv vill bli behandlad"


Varför, vad har jag gjort för att förtjäna detta? 

Jag vill bvara få ett slut på allting, jag vill bara att tankarna ska försvinna för gör dom inte det snart så vill jag inte leva längre. 

Antingen leva lycklig och bli respekterad för den man är än att inte leva alls. 

Vad kan man dra slutsatsen av det hära att ja, du kommer snart vakna upp då det är försent att du precis förlorat en toppentjej och då är det för sent att få tillbaka henne, vilket det redan är nu för det är redan försent att försöka rädda detta förhållandet. Det finns för många djupa sår och vi har förlorat respekten för varandra. 

Känslor som fanns då finns inte nu och det är inget man kan trolla tillbaka.
det vi hade det var då och det var fint. det är bättre att gå vidare varför sig med det i bagaget att vi haft fina stunden som t.e.x Vemdalen men låt det föralltid bli minnen. 

jag vet att du kommer gråta och ångra vad du gjort och önskat du handlat på ett annat sätt men det är något du alltid kommer att få leva med att du önskat du behanlat mig bättre. 

Varför ska det vara så svårt att få slut på ett människoliv. 

Älskar er som förtjänar att bli älskade!!

Glöm aldrig det no matter whar!!

pussssssssssssssssssssss 

 

En mycket konstig känsla föll över mig härom kvällen när jag kom körande på inre ringvägen. Jag satt occh tänkte mig bort och plötsligt var jag nära att missa avfarten och korsade snabbt vägen, jag sket i att det kunde funnits ngt i vägen för första gången så kändes det som att jag verkligen blev uppmanad att jag skulle köra av vägen..
Jag var för första gången inte rädd...jag kände mig redo att gå...

Det är en städnig kamp att leva med dessa känslorna, ingen förstår. även hur mycket ni än försöker så kan ni inte förstå hur det känns att även om man är glad utåt så svider det på insidan.
Jag vill inte längre leva med tankarna att livet inte har någon mening.

Hur ska jag kunna fortsätta leva när jag känner så här, jag mår så fruktansvärt dåligt på insidan att jag snart är redo att göra allt för att tankarna ska försvinna.

Jag funderar på att flytta och bara komma bort från allt.

Ngt förslag på vart? Göteborg eller USA ligger på topplistan!!

godnatt och sov så gott!!!

Varför tvingas jag att ständigt må så här? Är det för jag tillåter det själv, jag tillåter mig själv att ta emot dom hårda orden. Det sticker varje gång till i hjärtat och jag får svårt att andas. Är jag verkligen så dåligt? förtjänar jag verkligen att må så här dåligt?Jag vet inte hur länge till jag orkar må så här. Jag önskar bara att mitt hjärta kunde reagera och säga nu orkar jag inte mer och stänga av sig.

Är det så j*vla svårt att behandla mig med värdighet och respekt?

"Man ska behandla andra som man vill bli behandlad"

Jag vet att många vill se mig sur för att jag alltid är glad och inte tror att jag kan bli sur. Ni behöver inte provocera mig för jag vill inte vara arg och ledsen varje dag. Skulle ni vilja ha ett liv på ert samvete?

Jag vet inte vad felet är för samma återkommande problem med att jag får höra hur dålig jag är. Bara för att ni är osäkra på er själva och känner er i underläge så behöver ni inte behandla mig illa för det. Jag ger er kramar, jag ger er komplimanger och uppskattning, jag försöker försöker....men vad vill ni att jag ska göra för att slippa bli behandlad såhär?

Jag är bara människa och alla människor felar någon gång. 

Snälla kan ni inte bara vara snälla mot mig och ge mig en komplimang då och då det är allt jag begär för jag orkar inte dra runt på denna bördan. Jag orkar verkligen inte vakna upp varje morgon och känna att jag inte vill leva längre. 
Om ni hade förstått hur djupt depprimerad jag blir av era iskalla ord så hade ni nog inte gjort så här. 
Hade ni kunnat vara inne i min kropp och höra hur högt mitt hjärta och själ skriker efter hjälp.
Nej ni förstår inte för ni vill inte förstå. Ni tror att allt är en lek, att ni bara kan säga elaka saker och sen ligga och hånskratta och inte lyssna.

Jag får gång på gång höra ifrån både dig och mitt ex att jag kan göra vad jag vill mot dig för du kommer alltid tillbaka till mig. du kommer aldrig lämna mig. 
Hur kan man bara säga så? du säger att du älskar mig men du vet inte vad ordet älska betyder. 
Det är lätt att säga men det är svårare att visa för hade du älskat mig så hade du tagit bort kniven, då hade du lyssnat på mitt "rop på hjälp" då hade du inte velat se mig må så här dåligt. Du ser mig gråta, du hör mig chippa efter luft, du ser hur jag har förändrats, du kan se vad jag håller på med men ändå reagerar du inte. Är det det som du kallar kärlek?

Nej vi delade nog på ordet kärlek. jag tog ordet kär och du tog ordet lek. 

Du kommer tyvärr inte vakna upp och inse att det är försent innan jag har flyttat ut och har jag en gång flyttat så flyttar jag inte tillbaka. 

Man måste vara två i ett förhållande som kämpar. Jag vill inte längre vara ensam som kämpar. 

Mister man en så står där tusen åter. Tids nog så skall jag nog hitta den rätte som kan behandla mig med värdighet och respekt vilket du var för ung fast du är 31 år och förstå dig på. 

 Hälsningar ett hjärta som snart inte orka bära på mer smärta.

Vad betyder Lycka?
Hur känns det att vara lycklig? snälla, berätta för mig för den lyckan jag en gång i tiden kände, den är borta för länge sedan. Nu känner jag bara tomhet. Jag känner ingen mening med livet. Att leva med en person som tar en för givet och som inte lyssnar då man ska försöka tala allvar med personen är skit. Nej nu måste jag bara ta mig ur mönstret som jag har skapat genom att vara för snäll. Man tror ju det att om man är snäll och bjuder på sig själv så ska man få samma behandling tillbaka, men nej tyvärr så är det  inte så. Ju snällare man är dessto mer skit tvingas man att ta.

Jag vill inte leva mer. Jag orkar inte mer. Jag klarar inte av att ta det här längre. Är jag verkligen så dålig? Är jag verkligen värd det här? försöker vara snäll och hjälpa och finnas där för mina nära och kära, det är det jag vet det är så jag är uppforstrad.

Tvinga mig inte att må så här dåligt längre. Först mitt ex och nu du. Är det mig det är fel på?Vad gör jag för fel för att tvingas behandlas så här.

Jag mår så dåligt, vaknar med en klump i magen varje morgon och undrar när jag ska slippa må illa varje dag. Vill att den dagen skall komma då jag kan le och vara lycklig igen eller som du brukar asse brukar säga " Vara ärligt glad" 
Nu förstår jag vad du menar. Ska man behöva livnära sig på lyckopiller för att kunna vara "ärligt glad"

Jag vill tacka dom som verkligen försöker och som finns min sida dag som natt och verkligen vill mig väl, jag älskar er något obeskrivligt glöm aldrig det men jag vet att det är jag och bara jag som kan bryta detta elakartade mönstret som jag har skapat. Ni kan hjälpa mig längs vägen men ni kan inte hjälpa mig att avsluta, att komma i mål och starta ett helt nytt liv. 
Det är det som är så skrämmande. Att bli singel. Att bo själv. Hur gör man? Jag har haft förhållande sedan jag var 17 år, förutom 8 månader men då bodde jag i USA. Jag har alltid haft någon att luta mig mot. Aldrig lärt mig att klara mig på egen hand. Kanske dags. Kanske det som verkligen behövs innan det är försent. 
Men jag är ju en person som behöver mycket kärlek och ömhet. Behöver mycket närhet, kramar och uppskattning. Men jag måste säga att vara singel är är ngt som i mitt fall skulle varit underbart. Att bara tänka på mig själv och bara koncentrera mig på mig själv och slippa va snäll mot någon som man ändå inte får tillbaka något ifrån. 

Ja där fick jag mitt svar att även om det är jobbigt och skrämmande att vända upp o ner på hela sitt liv och börja om från början så är det verkligen ett måste om jag skall kunna bli lycklig. 

Ett stort äventyr är på väg att börja. Jag ska börja på ett helt nytt liv. Nya spännande äventyr. 

Hjälp mig genom att bara finnas där vid min sida. 

Älskar er och jenny smsa ditt nummer till mig, har ny mobil. 


Love yaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa forever!!!!!!!!!!!


kissesssssssss  

Flickan skrattar
flickan ler
flickan gråter när ingen ser.

Det brukar ju stämma in på mig. Har lätt för att bli berörd och ta åt mig, att gråta.
Men nu försöker jag att gråta för att få ut min sorg och börja på nytt men ja kan inte få ut en enda tår.

Jag kanske har för mycket att tänka på just nu så ja inte hinner känner efter hur ja mår eller om de kanske e  min favorit musik som spelar ifrån högtalarna som försöker döva smärtan men konstig känsla iallafall.
Jag är så glad att ja har dig vid min sida i vått o torrt vet ej vad jag skulle gjort utan dig antagligen inte varit här iallfall.

F*n va ja saknar dig varje dag och varje minut, varför lämnade du mig utan att ge mig en enda förklaring. 11 år som bortblåst. Du var som en bror för mig, du förstår inte hur ont det gör i mitt hjärta varje morgon när jag vaknar och veta att ja inte har dig i min närhet längre.

Mitt liv kommer aldrig bli sig likt igen och jag kommer aldrig le enda inne ifrån hjärtat förrän du är tillbaka i mitt liv igen.

Du var den som kunde få mig att skratta då ingen annan lyckades.
Du var den som kunde få mig arg och samtidigt kunde jag vara ärlig och du kunde ta emot mina åsikter
Du var den som gjort mig mest orolig.
Du levde farligt men det hände alltid ngt får man ju säga, hade aldrig tråkigt me dig, även om ja ibland var rädd att vi skulle råka riktigt illa ut, men hade det hänt hade ja iallfall fått vara på ett fridfullt ställe med en person som jag älskar från mitt innersta hjärta.
Jag har alltid kunnat vara så avslappnad i din närvaro och kunnat vara mig själv.
Vi har kunnat prata om exakt allting, inge tabu där inte.
Jag gråter mig till sömns inombords då du inte finns vid min sida.
Jag har alltid sagt det att ingen kille ska få sära på oss, får man mig så får man dig på köpet och det har alltid gått bra. Varför lämnar du mig nu för en tjej som de " inte kommer hålla me".
Jätte besviken men jag kan inte bortse ifrån att ja älskar dig efter som du var och är min bästa vän.

Satt och kolla igenom gamla bilder häromdan och det finns massa bilder på oss där vi skrattar och har riktigt roligt, du var en riktigt äkta vän.

Glömmer aldrig gången då vi körde till S. Sandby trodde inte att vi skulle komma levande hem men skoj hade vi iallafall.

Du var den första jag kände ångest ifrån att skiljas ifrån då ja skulle till USA. Du var den sista jag träffade innan jag skulle till åka så att minnet skulle vara färskt.

Hade det brunnit i ett hus hade jag sprungit in igen för att hämta ut dig.
Som jag grät då du låg på sjukhus och jag inte kunde va hemma och ge dig en kram och en bukett rosor.

Varför varför varför, vi som har gått igenom så mycket tillsammans.

Finns ingen som dig, älskar dig nu och föralltid!!


Ni behöver inte läsa enda hit, men ser ni detta så antar jag att ni redan har läst allt, men jag måste bara få ut mina tankar för saknaden av min bästa vän är obeskrivlig.

Kom tillbaka till mig, innan det är försent,

pussssssss

Hjälp!!

Kommit till en återvändsgränd i mitt liv. Jag vet inte hur ja ska ta mig ur detta.

Jag som person är en väldigt social, utåtriktad och glad person. Att knyta nya vänskapsband eller att ställa upp för mina vänner är inga problem. Det är vardagsmat för mig.

Det finns dom som frågar "varför är du alltid så glad" och vad är det som är så roligt.

Det folk inte förstår är att det är jag som person jag är en väldigt glad person på jobb och vill alla väl. Ibland kan jag väl glömma bort mig själv lite.

Det dom flesta inte vet om är att jag bakom denna glada personen alltså på insidan av skalet, är en väldigt rädd,osäker,ledsen,sårad,förkrossad och förvirrad tjej.

Jag är en person som ofta lyssnar på mina vänner och ger råd och tips men mina egna tankar och problem håller jag ofta för mig själv, vilket till slut leder till att jag exploderar som nu.

Saken är att jag har väldigt svårt att lita på någon människa i Världen. Ifall jag har blivit sårad svar ja. är det därför. kanske ja kanske nej.
Jag kanske har svårt att släppa någon mig för nära in på livet. Varje gång jag gjort det har dom försvunnit lika snabbt igen.

Dom känslorna och tankarna som jag går och har inom mig kan ingen någonsin förstå eller hjälpa mig med.

Det är jag som varje morgon vaknar upp med dödsångest och tänker *suck* ännu en dag i livet igen. Vill bara lägga mig ner och inte vakna upp igen.
Det är jag som tar mig igenom en vardag med bråk och skrik och få höra en hel del negativa saker om mig. Visst jag är inte Världens bästa men jag försöker ändå hjälpa mina nära och kära så gott ja kan och vilja få dom till att må bra. nej tippa på tå och hoppas att man inte säger ngt fel.
Cyklar iväg till jobbet och möts av blandade känslor. både positiva och negativa.
cyklar hem, sätter mig i min ensamhet och väntar på att sambon ska komma hem. går och lägger mig och sista tankarna innan jag somnar går är " hoppas att jag inte vaknar upp igen" hoppas mitt hjärta stannar inatt.
Sedan tänker jag, undrar vem som verkligen hade brytt sig om mig oh fällt en tår över min bortgång, undra vem som hade tagit sig tid att komma på min begravning. Kan ni inte vakna upp innan det är försent tänker jag.Innan jag gör ngt dumt för att få se era reaktioner och slippa ångesttankarna.

Varje gång jag sätter mig i en bil så tänker jag hoppas att jag inte kommer hem igen. Varje vaken minut går åt till att tänka på hur det mest smärtfria sättet är att ta sina sista andetag på detta jordelivet.

Detta har pågått i många år. Började redan då man kom in i puberteten och tänkte att detta är bara en övergångsfas de kommer att gå över. Men det gjorde det inte och detta är ju inget som man vill ta upp med sina föräldrar då man är 13 år precis.

Jag har väl gjort försök till att avsluta det men alltid avslutat det i tid, då jag varit för feg.Men vet inte vad jag ska göra längre. kan inte få dessa tankarna ur huvudet. Det hjälper inte heller av att de hela tiden dör ifrån unga vänner runt omkring en och dom vännerna som man trodde stod en nära bara försvinner ifrån ens sida.
Jag känner mig så extremt ensam. Jag vet att jag har en del nära vänner. Jenny jag vet att du finns där i vått och torrt och även du Linda och anna men tyvärr så kan ni inte få bort mina tankar.

Obeskrivlig smärta och längtan och saknad av dig. Du lämnade en extrem tomhet. Du gav mig ingen förklaring. Det är väl det mista ja kan få efter så många år tillsammans. Då säger ni säkert. skit i han. det finns miljoner till. Nej de finns det inte. Det finns bara en av honom och det är han. Han går inte att ersätta. Kom tillbaka till mig. Vi hade så roligt. Vi kunde skratta tillsammans, gråta tillsammans och prata om exakt allting. ingen Tabu på ngt där inte.

Jag har mist så många som ja verkligen håller kär. Hur ska ja kunna bara glömma och gå vidare.

Jag funderar på att knäcka mitt simkort som jag har haft sedan jag var 12-13 år. alla minnen. alla år, alla nummer. allt finns där. radera allt på internet. Flytta från Sverige och bara börja om mitt liv på helt ny kula. Med helt nya vänner och aldrig behöva gråta över min ensamhet igen.

Man säger. Människor kommer och går i livet. Det är sant. vissa kommer förbi i ens liv och vissa stannar livet ut.

Mitt liv var inte planerat att bli så här men nu måste jag göra ngt åt det. ska jag börja gå på kbt behandlingar, ska ja fly mina problem helt och lämna Svérige bakom mig, ,men eftersom jag har min familj här så tvingas jag återkomma och återuppleva alla minnen och smärtan på nytt.

Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Kan inte besluta mig för vad som är rätt.

I mitt horoskop så står det att i mars så kommer jag att säga upp mig på jobb eller göra slut i förhållandet jag är i. I oktober står det att jag och en bekant kommer att få känslor för varandra. vem kan det vara. Jag hoppas att det är du. Men jag ska inte ge mig själv hopp för det är för bra för att vara sant.

Nu kommer sambon hem och mitt ångestdrabbade liv fortsätter.

Ni som har läst enda ner, tack för att ni bryr er. men jag kände att jag behövde skriva av mig och få ut min ilska och mina innersta tankar.

Älskar er, jenny, anna, linda!!!

puss............