Gabbys

Flickan skrattar
flickan ler
flickan gråter när ingen ser.

Det brukar ju stämma in på mig. Har lätt för att bli berörd och ta åt mig, att gråta.
Men nu försöker jag att gråta för att få ut min sorg och börja på nytt men ja kan inte få ut en enda tår.

Jag kanske har för mycket att tänka på just nu så ja inte hinner känner efter hur ja mår eller om de kanske e  min favorit musik som spelar ifrån högtalarna som försöker döva smärtan men konstig känsla iallafall.
Jag är så glad att ja har dig vid min sida i vått o torrt vet ej vad jag skulle gjort utan dig antagligen inte varit här iallfall.

F*n va ja saknar dig varje dag och varje minut, varför lämnade du mig utan att ge mig en enda förklaring. 11 år som bortblåst. Du var som en bror för mig, du förstår inte hur ont det gör i mitt hjärta varje morgon när jag vaknar och veta att ja inte har dig i min närhet längre.

Mitt liv kommer aldrig bli sig likt igen och jag kommer aldrig le enda inne ifrån hjärtat förrän du är tillbaka i mitt liv igen.

Du var den som kunde få mig att skratta då ingen annan lyckades.
Du var den som kunde få mig arg och samtidigt kunde jag vara ärlig och du kunde ta emot mina åsikter
Du var den som gjort mig mest orolig.
Du levde farligt men det hände alltid ngt får man ju säga, hade aldrig tråkigt me dig, även om ja ibland var rädd att vi skulle råka riktigt illa ut, men hade det hänt hade ja iallfall fått vara på ett fridfullt ställe med en person som jag älskar från mitt innersta hjärta.
Jag har alltid kunnat vara så avslappnad i din närvaro och kunnat vara mig själv.
Vi har kunnat prata om exakt allting, inge tabu där inte.
Jag gråter mig till sömns inombords då du inte finns vid min sida.
Jag har alltid sagt det att ingen kille ska få sära på oss, får man mig så får man dig på köpet och det har alltid gått bra. Varför lämnar du mig nu för en tjej som de " inte kommer hålla me".
Jätte besviken men jag kan inte bortse ifrån att ja älskar dig efter som du var och är min bästa vän.

Satt och kolla igenom gamla bilder häromdan och det finns massa bilder på oss där vi skrattar och har riktigt roligt, du var en riktigt äkta vän.

Glömmer aldrig gången då vi körde till S. Sandby trodde inte att vi skulle komma levande hem men skoj hade vi iallafall.

Du var den första jag kände ångest ifrån att skiljas ifrån då ja skulle till USA. Du var den sista jag träffade innan jag skulle till åka så att minnet skulle vara färskt.

Hade det brunnit i ett hus hade jag sprungit in igen för att hämta ut dig.
Som jag grät då du låg på sjukhus och jag inte kunde va hemma och ge dig en kram och en bukett rosor.

Varför varför varför, vi som har gått igenom så mycket tillsammans.

Finns ingen som dig, älskar dig nu och föralltid!!


Ni behöver inte läsa enda hit, men ser ni detta så antar jag att ni redan har läst allt, men jag måste bara få ut mina tankar för saknaden av min bästa vän är obeskrivlig.

Kom tillbaka till mig, innan det är försent,

pussssssss