Gabbys

Det har nu gått ett bra tag,flera månader sedan jag skrev här sist.  Jag kände att nej nu måste jag få skriva av mig.
  Gick in på min blogg som vanligt men då kom jag inte in. Ringde killen som har hand om bloggsidan, han svarade inte så städade lägenheten och sedan ringde han. Han var mycket trevlig och hjälpsam och kolla nu vad det resulterade i, att jo nu kan jag ju sitta här och skriva.

Idag är det 1 Maj en röd dag och jag är ledig*jippie* (skänker en tanke till dom som jobbar ida) =)

Det är nu som jag har varit en längre tid på jobb Samtidigt man har slagit sig till ro i livet tror man,men nej...bråk,tjafs,bråk..det tar knäcken på mig.

Som dom flesta vet så är jag en ganska glad och hjälpsam person och det minsta man kan begära är att man samma behandling tillbaka. 
"Man skall behandla andra som man själv vill bli behandlad"

På jobb får jag ofta höra men du är alltid så glad och skrattar, ja men det är den jag är.. take it or leave it.
Försöker hur dåligt jag än mår att alltid hålla det inom mig och ändå va glad på jobb men innerst inne så är jag ledsen och ensam. Igår fick dock några arbetskollegor se min ledsna sida och frustation fällde några tårar, som övergick i skratt någon minut senare. 

" Flickan skrattar
   Flickan ler
   Flickan gråter när ingen ser" 

Allt i mitt privatliv kändes så bra, men man känner inte en person förrän man bott med honom/henne. Jag går varje dag med en klump i magen som säger "detta känns inte rätt" men som jag tidigare sagt så har jag svårt att släppa taget om saker och ting, men jag vet att jag måste göra det för allas bästa , om inget annat så för min egen skull..kan inte gå och ljuga för mig själv länge.

  Man går varje dag och funderar på vad livet har för mening. Än har jag inte kommit fram till ett svar. Jag har så många fina vänner som omringar mig men ändå så känner jag mig så ensam. En tomhet.
  Känns som att om jag inte skulle funnits på detta jordklotet så hade ingen saknat mig ändå. 
Allt för ofta går man i egna tankar och tänker, hur skulle min begravning se ut och vem skulle egentligen ta sig tid och komma och verkligen visa att dom bryr sig, att man innerst inne även om dom inte visade det betydde ngt för dom.
Men det är ngt jag aldrig heller får svar på.
ja, nu vet ni det också..trött på att hålla allt inom mig, trött på att gråta i min ensamhet....

Sedan har vi dom underbara människorna som inte ställer krav utan bara finns där och lyssnar. Ärligt talat så vet jag inte om jag hade funnits här idag om du inte kommit in i mitt liv just då, f*n va ja e glad att jag träffade dig i rättan tid. 
Du gör mig glad och du får mig att le. Dina blickar och ditt leende gör att man stannar kvar ett tag till. 
Igår var andra gången nu på kort tid som jag har känt andnöd och haft ont i hjärtat på jobb. Tagit min inhalator men hjälpte inte.

Nej, nu vill jag va singel och bara tänka på mig själv och bry mig om mig själv, slippa få höra varje dag hur dålig man är och bara bli tagen för givet.

Nej en härligt sexig göteborgare som inte ställer krav på förhållande skulle fasen inte suttit fel nu.........

Vill nu avsluta detta inlägget med att säga att
"Ingen är perfekt, men alla kan göra något"

Puss och kram till alla underbaringar som verkligen visar att dom bryr sig om mig!!