Varför!?

Varför ska det vara så svårt?

Det är väl bara att lämna det bakom sig och gå vidare men det går inte. försökt allt men sitter  ändå och storbölar varje gång!

Flickan skrattar
flickan ler
flickan gråter när
ingen ser!

Jag är så trött på att gråta för mig själv, vill inte att någon ska veta. Jag är så förrvirrad och ledsen och mår så dåligt ut av det att ibland så  jag undrar ifall det inte skulle varit lättare ifall man bara levde tills man var 16-17 år för sen startar alla problemen. Jag tycker inte om farväl men nu går det inte att ändra heller och göra om, utan jag får leva med det resten av mitt liv. Var inte meningen att det skulle sluta så.....

orkar jag leva med tankorna och känslorna varje dag, utan att berätta för någon?

Jag är ju lycklig och har hittat den jag vill leva med, men varför kan bara inte dessa tankarna och känslorna försvinna...

Vissa kommer, vissa går, vissa stannar för alltid.

Vill bara flytta här ifrån för att slippa dessa tankarna och kunna leva livet, men det går inte alltid att fly man måste ta tag i saker och ting, men det är ju så jobbigt!

Jag har inte ofta problem som jag inte kan hantera eller har kontroll över, jag inte fixar,
men detta är ett problem jag inte klarar själv,  Tar knäcken på mig!

l want to be in Larchmont now at the manor. just sitting down and looking out over the water. looking up at the stars with no problems on my mind.

*Love you*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0