Förstår er!!!!
Måste bara få skriva av mig!!
Tänk att man hela ett helt liv och har så många minnen. Jag ångrar ingenting utav mitt liv, haft så himla roligt genom alla åren. tänker ofta tillbaka och ler....
"Vad hände sen"?
Jag fann mig själv, men sen var jag tvungen att åka tillbaka hem igen och då kom ångestkänslorna tillbaka och meningen med livet försvann igen...
Varför gör jag så, varför är jag på det viset.
Har dom bästa och absolut finaste vänknerna där vid min sida, som kämpar med att träffa mig och verkligen bryr sig om mig. Varför stöter jag bort dom?
Jag förstår dom fullt ut att dom är less på mig, ja är en skitstövel....känner bara ingen mening med livet och därav sitter jag mycket i min ensamhet..inget att jag inte vill träffa er!!
Jag vill bara kunna skrika ut vad jag känner och tycker,men det kan jag inte!!
Älskar er mina fina underbara vänner...speciellt dig josse även om jag inte alltid visar det på bästa sätt..
